Ingrid hade länge klagat på lukten från grannens lägenhet.
Där bodde den tystlåtna pensionären Maj med flera katter.
”Sju stycken i en tvåa. Det kan inte vara normalt.”
Fastighetsägaren gjorde en kontroll men fann inget fel. Djuren var välskötta och bostaden ren.
Ingrid började i stället föra egna anteckningar.
Hon skrev ner vilka som besökte Maj och vad hon bar hem.
Apotekspåsarna väckte störst misstanke.
De innehöll bandage, läkemedel och utrustning för dropp.
En kväll hörde Ingrid en man tala därinne.
Maj påstod att ljudet kom från radion.
När strömmen senare försvann i huset stod dörren till lägenheten på glänt.
En stor grå katt kom ut och jamade tills Ingrid följde med in.
Maj låg avsvimmad på golvet.
I sovrummet låg en man i en säng, omgiven av medicinska förpackningar.
Ingrid lyste på hans ansikte och blev iskall.
Hon hade sett honom många gånger på nyheterna.
Det var kommunpolitikern Lars Nyström, som försvunnit efter en färjeolycka fyra år tidigare.
På väggen bakom sängen satt fotografier av alla boende i huset.
Ingrids bild var markerad med en röd cirkel.
— Varför är jag markerad? frågade hon.
Lars orkade knappt svara.
— För att du ser allt.
Bilderna var inte hans.
De hade lämnats i Majs brevlåda tillsammans med ett hotbrev.
Lars hade innan sitt försvinnande granskat en kommunal bostadsaffär. Flera äldre hyresgäster hade pressats att flytta så att lägenheterna kunde säljas dyrt.
Huset där Maj och Ingrid bodde stod näst på tur.
När Lars samlade bevis arrangerades ett falskt vittnesmål om att han fallit från färjan. I verkligheten flydde han till Norge.
Han återvände när han fick veta att fastighetsbolaget planerade att säga upp flera kontrakt.
Maj var hans moster.
Ingrid ringde polisen.
Hennes anteckningar blev oväntat viktiga. Hon hade skrivit ner registreringsnummer på bilar som stått utanför huset och tiderna då främmande personer besökt fastighetsägaren.
Det visade sig vara samma personer som följt efter Lars.
En utredning inleddes. Försäljningen av huset stoppades.
Lars hann lämna ett fullständigt vittnesmål innan han dog.
Maj återvände hem efter några dagar på sjukhus.
Ingrid stod i hallen med en verktygslåda.
— Vad gör du?
— Fastighetsägaren påstod att lukten kom från katterna. Jag tog hit en riktig rörmokare.
Bakom väggen fanns en gammal läcka.
När den reparerades försvann lukten.
Ingrid rev ner den röda cirkeln från sitt fotografi.
Sedan lade hon bilden i sin anteckningsbok.
Inte som bevis på att hon hade haft rätt.
Som bevis på att hennes nyfikenhet kunde skada människor — men också hjälpa dem, om hon använde den till att lyssna i stället för att döma.