— Alla går ut nu, sa fastighetsskötaren. — Rör inga strömbrytare.

Han öppnade fönstret och stängde av gasen. Rufus fortsatte att skälla vid spisen tills Erik ledde honom mot dörren.

Utanför huset stod Ingrid med armarna hårt över bröstet.

— Hur länge har ni haft hunden?

— Sedan vintern, svarade jag.

— Ni har alltså dolt honom i flera månader.

— Ja.

Jag berättade hur Erik hittat Rufus i snön och hur våra försök att hitta ett nytt hem hade misslyckats.

— Vi var rädda att förlora lägenheten.

— Det var ingen obefogad rädsla.

Erik tog ett steg fram.

— Jag tog hem honom. Om du vill säga upp avtalet förstår jag det. Men Rufus hamnar inte på gatan igen.

Gasjouren undersökte köket och hittade en skadad anslutning bakom spisen.

— Gas har samlats i skåpet, förklarade teknikern. — En enda gnista kunde ha orsakat brand eller explosion.

Ingrid tittade på Rufus.

— Var det hunden som märkte det?

— Ja. Han reagerade innan någon annan kände lukten.

Rufus gick fram och satte sig framför henne.

— Du har ställt till det ordentligt, sa Ingrid.

Han lade huvudet på sned.

Till slut böjde hon sig ner och klappade honom.

— Jag förbjöd djur eftersom tidigare hyresgäster förstörde golven, sa hon. — Jag ville inte ta den risken igen.

— Vi kan betala extra deposition, sa Erik. — Och stå för alla skador.

Ingrid såg på oss länge.

— Jag accepterar inte att ni ljög.

— Det förstår vi.

— Men jag tänker inte kasta ut hunden som just kan ha räddat hela huset.

Jag vågade knappt andas.

— Får han stanna?

— Ja. Med ett nytt skriftligt avtal och utan fler hemligheter.

Några dagar senare skrev vi under. Ingrid hade med sig ett nytt koppel.

— Det gamla såg osäkert ut, förklarade hon.

Rufus slickade hennes hand.

Efter händelsen blev han känd i hela huset. Grannarna kallade honom vår fyrbenta brandvarnare.

Erik brukade säga att han räddat Rufus den där kalla kvällen.

Men när jag såg dem tillsammans visste jag att berättelsen hade två räddningar.

Vi gav Rufus ett hem när ingen annan gjorde det.

När vårt hem hotades såg han till att ingen av oss behövde förlora livet där.